söndag 28 november 2010

Kommer Akademiska att klara sig?

Som avgående sjukvårdslandstingsråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen har jag, efter tolv aktiva år i landstingspolitik, svårt att tro att Akademiska sjukhuset kommer att klara sig med den nuvarande organisationen. Varför?

1- Akademiska med sina 8400 anställda och en budget närmare 7 miljarder är för stort för ett landsting med drygt 300 000 invånare

2- Akademiska är ett ledande sjukhus vad gäller högspecialiserad sjukvård, men behöver inte ta hand om alla sorter sjukdomar från halsfluss till neurokirurgi.

3- Akademiska sjukhuset är organiserat på ett sätt som gör att avståndet är för stort mellan sjukhusledningen och medarbetarna på golvet.

4- De politiska besluten som fattas av landstingsledningen förmedlas inte av sjukhusledningen till verksamheterna

5- Sjukhusledningens olika beslut förankras inte hos medarbetarna

Vad är lösningen?

1- Förstatliga alla universitetssjukhus. Man kommer på så sätt åt revitänkandet balnd de fyra (eller sex) universitetssjukhusen. Det blir lättare med samordning, rikssjukvård, högspecialiserad sjukvård m.m.

2- Skapa mellanvård mellan första linjens vård (vårdcentraler) och den högspecialiserade sjukhusvården. Skapa istället fler närvårdscentra (motsvarande länssjukhus)

3- Låt varje division på Akademiska bli fristående vad gäller budget, personalpolitik, konkurrens, försäljnings av vård m.m.

4- Pengar som idag satsas på mellanchefer, adimintrativa chefer, mellanledschefer osv kan istället gå till patientnära verksamheter

5- Alliansen gör helt rätt att börja med en ny styrelse från och med januari 2011 (produktionsstyrelse) för att ha kontroll över sin egen produktion

6- Synliggöra de pengar som satsas på forskning och skilj dem från övriga resurser som satsas på sjukvård

7. Låt divisioncheferna anställas av landstingsdirektören i samråd med landstingets politiska ledning och sjukhusdirektören och inte som idag att sjukhusdirektören bestämer alldeles själv

8- Det behövs en tydligare arbetsgivarpolicy för att landstinget ska vara en attraktiv arbetsgivare.

9- Personalutbildning och arbetsnytta skall utgöra grunden för höjda och individuella löner

10- gärna på sikt lokala styrelser på varje division och förvaltning

Har S och SD samma politik när det gäller integration?

Alliansregeringen satsar stort på integration och hur man ska hjälpa de nyanlända invandrarna att lättare lära sig språket och få ett eget arbete och egen försörjning.

Satsaningar görs under 2011 genom bland annat att regeringen vill satsa 100 miljoner på SFI (svenska för invandrare) och ytterligare 474 miljoner på etablering och mottagande av de nyanlända.

De rödgröna och SD har hamnat på samma linje. Både SD och de rödgröna säger nej till de extra 100 miljonerna som satsas på SFI och de har även samma syn när det gäller de stora satsningar (474 miljoner) för ett bättre mottagande och etablering av invandrare.

Integrationsministern Erik Ullenhag och folkpartiet liksom Alliansen i stort vill satsa på de som har hamnat i utanförskap. Man vill göra det lättare för alla de som har svårt att komma in i det svenska samhället. För att lyckas behövs långsiktiga satsningar.

Nu tycks både V och MP har förstått att de står nu på samma sida som SD och har signalerat att de kommer att gå emot sina egna förslag för att inte hamna i SD-sida.

Frågan är om S vill göra det samma?

Liberalismen!

Håkan Holmberg, politisk chefredaktör - UNT, skriver i ledarsidan idag under rubriken "Liberalismen inte självklar" om Alliansens framtid och behovet av en tydligare liberalism...

Han skriver vidare om att liberalismen handlar både både om individens värdighet och om mänsklighetens gemenskap. Jag håller helt med Håkan om att idag många låser sig vid människors etniska tillhörighet, religion, kultur eller kön. Också i frihetens namn har många diskussioner tagit form vad gäller alkohol- och drogpolitik.

Man kan verkligen fråga sig om en individ eller en grupp individer har rätt att i frihetens namn göra vad man vill med sin kropp. Det man glömmer är att exempelvis missbruk av narkotika leder just till att den individuelle friheten upphävs genom ett omfattande narkotika missbruk.

För mig är individens frihet kopplad till det sociala ansvaret och värderingar som var och en av oss, som kallar sig liberaler, har.

fredag 5 november 2010

Några repliker jag fick fråb SD i samband med mitt anförande i riksdagens allmänpoltiska debatt 4/11

KENT EKEROTH (SD) replik:
Fru talman! Ismail Kamil pratar om en human flyktingpolitik. Det tråkiga är att Sverige inte har haft någon human flyktingpolitik med den politik som har bedrivits de senaste 40 åren. Allting handlar om prioriteringar och resurser. Antingen kan man hjälpa dem i Sverige eller också kan man hjälpa dem på plats i deras närområde.
Låt mig ta ett exempel. För några år sedan gavs en flyktingamnesti åt ett visst antal illegala invandrare i det här landet. Enligt Regeringskansliet kostade det i snitt 117 000 kronor per beviljat uppehållstillstånd. Kostnaden för en irakisk flykting i Syrien är enligt FN 7 kronor. Vad innebär detta? Jo, det innebär att för varje person man tar emot i Sverige för 117 000 kronor är det 15 000 människor man inte hjälper med de pengarna. Det är detta det handlar om. Frågan är: Vad är mest humant, att hjälpa en människa i Sverige eller 10 000 i Afrika?

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! Man kan inte ställa frågan på det sättet. Sverige ska självfallet hjälpa flyktingar i närområdet, och det gör Sverige också. Men när det gäller dem som tar sig till Sverige ska Sverige enligt lagen kunna pröva deras asylskäl, och det görs i dag i Sverige. Man kan inte säga att det ena är bättre än det andra. Jag tror att Sverige har råd att göra båda delarna på ett bättre sätt.

KENT EKEROTH (SD) replik:
Fru talman! Du missar en viktig poäng. Du säger att man kan göra båda sakerna, men det är fortfarande så att för varenda person som man väljer att hjälpa i Sverige, som inte behöver hjälp och som inte har flyktingstatus, kan man hjälpa 10 000 andra människor på plats i Afrika till exempel. Vi kan titta på vad Läkare utan gränser säger att de kan göra för 1 000 kronor. De kan till exempel ge 400 barn vaccination mot hjärnhinneinflammation.
Det är en inhuman politik som Alliansen och De rödgröna för och har gjort i 40 år. Ni hjälper färre människor än vad ni skulle kunna göra. Säg till de afrikaner som dör i svält att vi hellre väljer att hjälpa en människa i Sverige och att de kan dö i svält därför att vi valde att göra det. Det är inhumant.

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! Sverigedemokraterna säger hela tiden att vi ska ta hand om dem som redan finns här samtidigt som de säger att inte någon är välkommen. Så kan man inte göra. De förslag som ni har lagt fram i skuggbudgeten går ut på att göra det svårare för dem som redan finns här. Nu får ni faktiskt bestämma er. Vill ni att vi ska hjälpa dem som redan finns här? Låt oss i stället stödja regeringens ambitioner att göra det lättare för dessa människor att komma in i det svenska samhället och vara delaktiga i det svenska samhället.

WILLIAM PETZÄLL (SD) replik:
Fru talman! Jag har en kort kommentar till instegsjobben och påståendet från talarstolen att de inte skulle utgöra en diskriminering gentemot infödda svenskar. Det är alldeles uppenbart att man ställer grupper mot varandra. Vi hör till exempel hur ni övriga riksdagspartier pratar om alla människors lika värde och att alla människor ska behandlas lika. Men i det mångkulturella samhället är det uppenbart så att alla människor inte är lika mycket värda. Ni privilegierar ju en annan etnisk grupp. Ni ställer grupper mot varandra genom att göra det dyrare att anställa svenskar och billigare att anställa invandrare.
Vi sverigedemokrater står upp för alla människors lika värde, och vi tycker också att varenda medborgare i det här landet ska behandlas lika oavsett etnisk bakgrund. Min fråga är: Hur överensstämmer det här förslaget med principen – som ni säger er stå upp för – om alla människors lika värde och likabehandling?
Låt mig sedan säga något om sfi-bonusen. Vi har redan den kravlösaste integrationspolitiken i det här landet. Nu ni har infört att det ska belönas med 12 000 kronor att man lär sig svenska. Ställ i stället krav på att om man över huvud taget ska få ett medborgarskap ska man också lära sig svenska.

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! De satsningar som regeringen har gjort och kommer att göra sker för att minska utanförskapet. Det är en viktig uppgift för regeringen och för oss alla som sitter i riksdagen. Sverigedemokraterna vill helt skrota regeringens sfi-bonus. Sverigedemokraterna vill att instegsjobben slopas helt. Sverigedemokraterna vill avskaffa hela anslaget till åtgärder mot diskriminering och rasism och till och med lägga ned DO. Sverigedemokraterna vill skrota regeringens reformer när det gäller etablering. Alla dessa satsningar från regeringen gör det lättare för dessa människor att lämna utanförskapet. Era förslag gör det svårare. Den politik som vi har fört här i Sverige och det som Sverigedemokraterna hävdar går inte ihop.

WILLIAM PETZÄLL (SD) replik:
Fru talman! Vi kanske får in ett fåtal invandrare på arbetsmarknaden genom instegsjobben, men i grunden handlar detta om att ni hela tiden har en politik som utökar utanförskapet och som bygger arbetslöshet genom att vi importerar arbetslöshet genom en ganska extrem massinvandring.
Ni pratar om att invandrare ska få jobb. Vilka jobb? Lever ni inte i verkligheten? Vi har en massarbetslöshet som överstiger 8 procent. Det finns inga jobb till dessa, och inga integrationspolitiska satsningar i världen kommer att kunna få alla de här människorna i arbete om vi inte begränsar invandringen i dag.

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! Det är inte bara invandrare som diskrimineras. Vi har äldre och kvinnor som diskrimineras. Jag tycker inte att de förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram är seriösa.

RICHARD JOMSHOF (SD) replik:
Fru talman! Man kan alltid diskutera vad som är seriöst eller inte seriöst. Jag tycker att faktiskt att Ismail Kamil företräder en väldigt oseriös politik.
Många av dem som har kommit till det här landet under en längre tid har haft flyktingskäl, skäl att stanna här även i mina ögon. Men det har fortfarande varit en minoritet.
Vi kan se exempel efter exempel runt om i det här landet i förort efter förort, i kommun efter kommun, hur ni totalt har misslyckats med den politik ni företräder. Ni är helt handfallna. Det är stenkastning, gängbråk, skottlossning och gängvåldtäkter. Allt detta är en följd av den politik som ni företräder. Det är därför jag står här i dag som en reaktion på denna totalt vansinniga politik.
Vi löser inga problem genom den svängdörrspolitik som ni företräder. Vi måste minska inflödet till Sverige och ställa krav på dem som är här, och det måste vara lika krav oavsett vad man har för ursprung. Alla som är här ska naturligtvis behandlas lika, men vi kommer aldrig att kunna lösa de problem som finns så länge er integrationspolitik och er invandringspolitik är gällande.

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! Det är bara att erkänna att det har varit svårigheter när det gäller integrationspolitiken under många år, sedan 10–20 år. Sedan alliansregeringen tog över har man börjat definiera problemen, och man har börjat hitta lösningar på dem. Det är de lösningarna som vi använder nu och som vi utvecklar från att man tidigare gav förutsättningar för bidragsberoende. Nu gör vi allt för att minska bidragsberoendet och för att folk ska kunna gå till ett arbete, försörja sig själva och ha ett arbete som man kan vara stolt över.
Det är precis det alliansregeringen har gjort under de gångna fyra åren, och man kommer att fortsätta med den linjen under kommande fyra år.
Jag tycker inte att det som Sverigedemokraterna tar fram är seriöst på det sättet. Lösningen från Sverigedemokraternas sida är att kasta ut invandrarna. 600 000 och fler än så jobbar varje dag, och utan dem stannar Sverige. När ska ni inse detta?

RICHARD JOMSHOF (SD) replik:
Fru talman! Vi ska inte kasta ut någon som har rätt att stanna i det här landet. Det finns många som har invandrarbakgrund även i vårt parti – även jag, men det är ingenting jag behöver springa runt och skryta med. Det finns många med invandrarbakgrund som har röstat på oss i det här valet. Det är många människor som undrar vad det är ni sysslar med och vad De rödgröna sysslar med, som ser det totala misslyckandet runt om i det här landet och som inte har något som helst förtroende för det.
Jag kan garantera att om vi står här om 20–25 år – jag kan satsa pengar på det – kommer de förslag ni lägger fram nu inte att ha haft någon som helst effekt. Situationen kommer att vara mångfalt värre än vad den är i dag.

ISMAIL KAMIL (FP) replik:
Fru talman! Det låter mycket märkligt att säga på det sättet som du säger. Vi har satsat på olika områden där vi gör det lättare för nyanlända att etablera sig. Vi gör det lättare för nyanlända att skaffa sig ett jobb. Vi har också gjort det lättare att validera de examina som man har från utlandet. Det här har vi gjort ständigt under fyra år.
Sverige har inte råd att ha hjärtspecialister som kör taxi. Sverige har inte råd med ingenjörer som går arbetslösa. Låt oss hjälpa dem, och låt oss på så sätt hjälpa Sverige!

Mitt anförande i riksdagens allmänpolitiska debatt 4/11

Fru talman! För oss som har kommit till Sverige under 60- och 70-talen har det varit lättare vad gäller både mottagande och etablering i Sverige. Själv är jag uppvuxen i en diktatur, där det fria ordet och demokrati saknades totalt.
Förhållandena är många gånger svåra. Folk flyr från diktaturregimer. Låt oss ha en human flyktingpolitik! Det har Sverige råd med.
Fru talman! Jag kom hit som 20-åring. Jag vill ta upp två saker som är oerhört viktiga när det gäller integrationspolitiken för att man över huvud taget ska kunna lyckas med integrationen i Sverige.
Det ena som jag har erfarit är att kunna språket. Språkkunskaperna är oerhört viktiga. Det andra är att kunna få ett jobb och kunna försörja sig. Om vi ska ha en lyckad integration här i Sverige gäller det att vi ser till att dessa faktorer är effektiva.
Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Vi behöver öppenhet – inte isolering – i den globala värld som vi lever i. Det gäller att ta bort hinder så att nyanlända lättare ska kunna hitta jobb och lättare ska kunna vara delaktiga i det svenska samhälle som de lever i och kunna utveckla detta samhälle. På så sätt hamnar man i stället i ett samhälle där man vill utveckla. Alternativet är utanförskap. Vi ska inte skapa fler hinder som gör det svårare för dessa människor att bli integrerade i det svenska samhället.
Jag är glad över vad regeringen har gjort under den gångna mandatperioden – de fyra år som har gått. Den har nu avsatt 100 miljoner kronor för sfi-bonus, som ska börja gälla 2011. Det syftar till att stimulera nyanlända att snabbare lära sig det svenska språket och lättare komma in i det svenska samhället.
Jag välkomnar också regeringens planer för instegsjobb. Planerna på att höja subventionsgraden från 75 procent till 80 procent är välkomna. På så sätt gör man det lättare för nyanlända att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden. Det leder till minskat utanförskap. Det leder också till mindre bidragsberoende.
Det är också roligt att höra att regeringen satsar på etableringslotsar som hjälper till att guida de nyanlända in på arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag välkomnar de åtgärder som regeringen har vidtagit för att skapa ett system för mottagande och för att skapa ett system för etablering som snabbare kan leda till att man får en egen försörjning och ett eget arbete till skillnad mot hur det har varit under många år.
Det är också bra att Arbetsförmedlingen får en central roll i reformens genomförande. Vi kommer bort från socialtjänsten, och nu är det Arbetsförmedlingen som gäller.
Den nya integrationspolitiken har fokus på språkkunskaper och arbete. Regeringen satsar resurser på dessa områden för att minska utanförskapet, och det behöver vi i Sverige.
Vi ska också komma ihåg att över 600 000 personer med invandrarbakgrund varje dag går till ett arbete. Det är viktigt att uppmärksamma detta. Tusentals småföretagare har kommit från andra länder, och man anställer.
Jag vill inte på något sätt ta upp det som man diskuterade i partiledardebatten, men jag blev förvånad över vad SD:s ordförande Jimmie Åkesson sade, nämligen att regeringens politik innebär att man har diskriminerat infödda svenskar. Det stämmer inte alls.
Fru talman! Det är viktigt att vi får en humanare flyktingpolitik. Det är också viktigt att man inte bara ställer krav på dem som kommer hit utan också på systemet. Många gånger måste man ha en kombination av olika krav som gör det lättare för människor som kommer till Sverige.

måndag 1 november 2010

Varför ska vänstern sticka ut?

Alliansregeringens överenskommelse med S och MP om Afganistan, var den enda rätta vägen. Nu finns en bred överenskommelse mellan 6 av Sveriges åtta riksdagspartier.

De partier som idag står utanför överenskommelsen är vänsterpartiet och SD.
Att påstå att vi är för fred och inte krig är en sanning med modifikation.

Vi har hört så mycket från V isamband med attacken mot Irak 2003 med argument att FN inte stod bakom. Vad säger V nu när FN står bakom militärnärvaron i Afganistan?
Det vore mer ärligt om V kunde ge ärligt svar istället, nämligen: Vad än amerikanerna gör så är vi emot av ideologiska skäl.

Att knarka är inte en mänsklig rättighet

FN:s särskilda rapportörer avlägger sina rapporter till både Generalförsamilngens tredje utskott och MR-rådet i Genéve och hävdar på allvar att det är förenligt med de mänskliga rättigheterna att knarka.

Läs gärna vad vi två liberaler har skrivit i dagens UNT.se/debatt


Mänsklig rättighet att få knarka?
I samband med FN:s 65:e och pågående generalförsamling presenterades en rapport vars förslag, om de realiseras, skulle innebära ett systemskifte i arbetet mot drogmissbruk. Rapporten har den tillsynes harmlösa rubriken Right of Everyone to the Highest Attainable Standard of Physical and Mental Health (UN A65/255). Den är en del av FN:s arbete med att främja och skydda de mänskliga rättigheterna och behandlas därför som en MR-fråga. Detta är ett viktigt arbete, men tyvärr verkar författaren till denna rapport dock ha hamnat fel i centrala frågor.

Rapporten hävdar på allvar att det är förenligt med de mänskliga rättigheterna att knarka. Ja, det verkar nästintill så att författaren menar att det är en mänsklig frihet att få just knarka.

Några av rapportens rekommendationer är att man bör avkriminalisera innehavet och användning av narkotika samt att man bör erbjuda substitutionsbehandling i fängelser. Det senare är mindre problematiskt om det sker under strikt kontroll och om det ämnar leda till ett framtida helt narkotikafritt liv.

Att FN diskuterar avkriminalisering av innehav och användning av all narkotika är en framgång för den globala narkotikalobbyn. Det står inte bara i direkt strid mot innehållet i FN:s egna narkotikakonventioner, det står även i stark kontrast till en internationellt sett framgångsrik narkotikapolitik.

Missbrukare ska självklart ha samma mänskliga rättigheter som alla andra, men det betyder inte att det ska vara en rättighet att knarka. Dessutom är den enda MR-konvention som överhuvudtaget nämner narkotika barnkonventionen (artikel 33), vilken säger att barn har rätten att skyddas mot olaglig användning av droger. Förslagen i rapporten riskerar att undergräva barns rätt att slippa utsättas för droger, så väl direkt som indirekt.

Sverige har sedan årtionden en restriktiv narkotikapolitik. Syftet är att skapa bästa möjliga förutsättningar att tidigt gripa in mot ett missbruk. Denna politik har i ett internationellt perspektiv ansetts som mycket framgångsrik. I andra länder, till exempel Irland, har politiken helt tappat greppet om drogerna, men även Danmark har börjat med lagligt utdelat heroin i ”humanismens” tecken.

Vi menar att detta är förfärligt. Det är visserligen bekvämt för alla oss andra, vi som inte missbrukar droger. Personer som hålls mer eller mindre ständigt neddrogade, med statens hjälp eller genom indirekt sanktion, skadar inte omgivningen med inbrott, rån eller prostitution. Det är nämligen just detta som narkotikabruket inte sällan leder till. Men humant är tillvägagångssättet verkligen inte.

FN:s rapportförfattare nöjer sig dock inte med att gå lika långt som dessa länder, utan vill alltså också helt legalisera innehav och användning. Detta skulle inte bara undergräva hela den svenska narkotikapolitiken, utan skulle även ha en förödande effekt på våra möjligheter att begränsa narkotikahandeln. Nej, samhället måste ha verktyg att ingripa när en människa börjar använda droger. Att legalisera bruket av droger vore att skjuta sig själv i foten. Det behövs bättre förebyggande insatser och ökat stöd till missbrukare, men också en beslutsam kamp mot de grova brottslingar som profiterar på knarket. Sverige gör i dag ett stort förebyggande­ arbete och stora insatser sätts in på missbruksvård. Men mer behöver också göras i vårt land.

Den svenska FN-delegationen med dess riksdagsledamöter på plats måste reagera och agera kraftfullt i denna fråga.

FN:s särskilda rapportörer avlägger sina rapporter till både MR-rådet i Genève och till Generalförsamlingens tredje utskott. Detta utskott behandlar under hösten en femtiotal olika resolutioner. Denna rapport har behandlats, eller ska nu behandlas, av utskottet. Oavsett vilket, är det viktigt att den svenska ståndpunkten på narkotikaområdet klarläggs med alla tänkbara medel, inte minst genom bilaterala kontakter från våra svenska kolleger.

Vi vill därför uppmana riksdagsledamoten Agneta Gille (S), som deltar i arbetet vid Sveriges FN-delegation under tiden 8–19 november, att tillsammans med sina övriga riksdagskolleger, stå upp för den svenska narkotikapolitiken.

Det är nämligen en farlig väg som föreslås i denna rapport. En väg som inte leder till annat än misär, elände och utslagning. Droger skapar inte frihet. De skapar bara ofrihet för sina offer. Det var ju inte dessa ”mänskliga rättigheter” vi var överens om när vi skapade FN.

Johan Pehrson
riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson (FP)
Ismail Kamil
riksdagsledamot för Uppsala län (FP)
UNT 1/11 2010