måndag 31 december 2012
Kärnkraft behövs för tryggare energi i Sverige?
Vintern har kommit med besked. Den här tiden på året sätter som vanligt det svenska energisystemet i fokus. Kommer elpriset att gå upp? Räcker den svenska energiproduktionen till, eller måste vi importera el?
I år står det svenska energisystemet bättre rustat än på länge för att möta vintern. Vattenmagasinen är välfyllda och våra kärnkraftverk har genomgått nödvändiga uppgraderingar till högre effektivitet och säkerhet. Kärnkraften producerar nu mer el än för ett år sedan. Hade de rödgröna styrt Sverige så hade vi istället lidit av elbrist genom stängda kärnkraftverk. Vi hade varit tvungna att importera smutsig kolkraft och gas utifrån för att klara våra egna energibehov.
Basindustrins roll och behov av elektricitet är avgörande för Sveriges möjligheter att säkra jobben och tillväxten.
Det är därför vi folkpartister vill att Sverige ska fortsätta satsa på kärnkraft. Om tio till femton år måste stora delar av den svenska kärnkraften stängas av åldersskäl. Om vi vill skapa förutsättningar för fler jobb och ökad tillväxt behöver vår elintensiva basindustri fortsätta att utvecklas och för det behövs hållbara spelregler och långsiktighet.
För oss liberaler är energipolitik inte bara kärnkraft. Vi har också vattenkraften. Det är ett energislag som betytt mycket för Sverige, och vi kan skatta oss lyckliga över att ha så god tillgång till användbara vattendrag. Vattenkraften kommer att vara värdefull för oss också framöver.
Det tredje benet i energipolitiken handlar om förnybar energi. Det är viktigt att vi inte låser den förnybara energin till ett visst produktionssätt eller bara till energislag som vindkraft. Vi behöver blicka framåt och se vilka energislag som kan bli aktuella i framtiden. Vi har solkraft, kanske vågkraft och saltkraft, och vem vet vad teknikens utveckling kommer att kunna ge oss i framtiden.
Hur länge ska man ha tålamod med diktatorn i Syrien?
För mer än ett år sedan skrev jag att diktatorn i Syrien kommer aldrig att lämna ifrån sig makten frivilligt eller på ett fredligt sätt. Mina argument varit bland annat att Baathpartiet i syrien haft makten i Syrien sedan 1963, som det enda styrande parti i landet. Hafez Al-Asad (fadern till nuvarande presidenten) övertog makten genom en militärkupp 1970 och behöll makten ända fram till 2000 då han hastigt avled. Bashar som då befann sig i England hämtades hem och utsågs av baahpartiet som ordförande och överbefälhavare (eftersom det är partiet som utser överbefälhavaren och president enligt grundlagen), Grundlagen ändrades på en kvart för att göra det möjligt för den då 34-åriga Bashar att kunna bli president eftersom enligt lagen måste presidenten vara 40 år och gift. Han utsågs sedan till Syriens president.
Familjen Asad har alltså haft makten i landet oavbrutet sedan 42 år tillbaka. Familjen har haft hela tiden och har fortfarande kontroll över oljan, ekonomin, import och export. Varje medlem har blivit multimiljardär. Då kan man fråga sig?
Kommer de att frivilligt lämna ifrån sig makten?
Kommer de att lämna ifrån sig makten på ett fredligt sätt?
Kommer de att medverka till ett maktskifte om de själva inte är med?
Det är naivt att tro att genom förhandlingar kan ett regimskifte åstadkommas.
Det är naivt att tro att denna familj och högtuppsatta baathmedlemmar kommer att frivilligt lämna ifrån sig makten.
De vet att de kommer att ställas inför internationell brottsdomstolen för de över 50 000 döda ilandet enbart på grund av deras strävan efter demokrati, yttrandefrihet, religionfrihet och fria val. De vet vad som hänt Kaddafi i Libyen, Ben Ali i Tunisien och Mobarak i Egypten.
De med våld har tagit makten i landet och tyvärr kommer aldrig att frivilligt lämna ifrån sig makten. Bara genom ett miltäringripande kan de avsättas. Hur länge ska världssamfundet har tålamod med dikatatorn i Syrien? Hur länge ska Ryssland och Kina fortsätta stödja diktatorn i Syrien? Är inte Rssland och Kina medaskyldiga för de 50000 döda och de 100 000 försvunna och fängslade i Syrien? Är inte vi i västvärlden också medskyldiga för allt dödande i Syrien? Hur länge ska vi vara tysta?
söndag 30 december 2012
Låt FP vara garanten för välfärden i Sverige
Låt oss vara garanten för välfärden i Sverige
Jag valde att gå med Folkpartiet liberalerna i början på 1990-talet bland annat för att partiet stod för frihet och demokrati i världen, men också på grund av synen på internationaliseringen och den liberala synen att samhället byggs upp av ansvarsfulla, fria och självständiga individer. Folkpartiet var och är det parti som står upp för det fria ordet och öppenheten.
Att växa upp i en diktatur har lärt mig vikten av det fria ordet. I en diktatur är inte fri kunskap något självklart. Demokrati, mänskliga rättigheter, individens valfrihet och samhällets öppenhet har alltid varit starka grundvärden för mig.
Fler jobb, tydligare kunskapsskola, kortare vårdköer och en trygg och enklare vardag för alla har under en lång tid varit målet för oss liberaler. Det gäller nu att vi med stolthet tydliggör vad vi har åstadkommit och vad som kommer att göras i framtiden med ett starkt Folkparti i Sverige.
En del betraktar Folkpartiets medverkan i alliansen som något negativt för partiet, något som gör att partiet distanseras från de liberala värderingarna. Jag delar inte den uppfattningen. Tvärtom. Tack vare Folkpartiets engagemang i regeringen har vi liberaler åstadkommit förbättringar i samhället. Det finns en rad utmaningar som vi behöver fundera på hur vi ska möta:
•En trygg och enklare vardag för alla. Ingen ska lämnas utanför.
•Diskrimineringen i samhället ska uppmärksammas.
•Lyft fram språk och jobb som viktiga faktorer för integration.
•Tillvarata invandrarnas yrkeskunskaper som de resurser de är.
•Prioritera jobben, kunskapen och tryggheten.
•Ta kampen mot utanförskap på allvar.
För människors självkänsla och makt över vardagen är det centralt att ha ett arbete att gå till. Det är också avgörande för välståndet i vårt land att fler kommer i arbete.
Låt Folkpartiet liberalerna ta ledartröjan på sig och gå i främsta ledet för ett tryggare samhälle och för att vara det parti som företräder de svaga grupperna i samhället. Låt oss vara garanten för välfärden i Sverige.
Nära ska vi sluta med att säga: De och Vi?
I dagens UNT skriver Matildha Grip i en insändare "Nej till fördomar mot invandrare", bland annat att hon blir rädd för rasism som har skapats i Sverige och som fortsätter att växa. Ett hat mot andra människor på grund av deras härkomst. Hon skriver: "Människor jag tidigare sett upp till, personer som annars haft bra värderingar utbrister hat och förakt mot en målgrupp". Matildha fortsätter att skriva: "När jag var yngre ansågs det imponerande att komma från ett annat land. Jag tycker att det var roligt att få ta del av andra kulturer, att lära mig hur andra människor växt upp och sedan få jämföra med min egen svenska uppväxt. Jag tyckte det var spännande att se en annan sida som jag själv inte fått uppleva".
Jag tycker att Matildha tar upp ett mycket allvarligt problem i vårt samhälle. Det är tydligen lättare att ta alla över en kamm, när någon med en invadrarbakgrund gör sig skyldig till brott eller begår ett fel, och säga : Det är deras fel.
Man vill helt enkelt hitta en orsak när saker och ting inte blir som man velat, eller när man hamnat i en situation man inte gillar.
Jag själv är uppväxt i en diktatur. Jag flydde hit som 20-åring, skaffat mig utbildning, blev sevsk medborgare, fick anställning som universitetslärare, blev landstingsråd och är numera riksdagsman. Jag är stolt över att ha vistats i Sverige i 37 år och har hela tiden varit delaktig i det svenska samhället. Man kan fråga sig: Varför en svenskfödd 30-åring ska vara mer svensk än jag som har varit svenska medborgare i 32 år?
Felet har hela tiden bottnat i att vissa personer vill att Sverige ska bli ett vi- och dom-land?
Självklart är det inte okej att hata, att anklaga eller ha fördomar mot andra bara för att de kommit från andra länder och kulkturer.
Självklart är det inte okej att människor uttrycker sitt förakt mot alla invandrare.
Jag hoppas att var och en med bestämdhet ska säga ifrån när man hör sådana fördomar.
Det är dags att ordna bostäder åt ungdomar och studenter
Det har blivit mycket svårare för ungdomar och studenter att skaffa en bostad i Uppsala. Att det råder bostadsbrist i Uppsala har inte varit en hemlighet för någon i länet. Problemet har varit känt åtminstone under de senaste 20 åren.
Man kan fråga sig vilka åtgärder har vidtagits för att förbättra situationen för unga i kommunen? Vet man över huvudtaget hur många bostäder som saknas i Uppsala?
Nya året erbjuder underlättnader vad gäller andrahandsuthyrning tack vare ett beslut i Sveriges riksdag. Nästa steg måste vara att underlätta för billigare byggnationer.
Ordning och reda i skolorna förbättrar elevernas situation
Ordning och reda på bostadsmarknaden kan förbättra bostadpolitik som ett led för att åstadkomma möjligheter för fler bostäder åt unga och studenter.
Nu är dags att gå från ord till handling
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)