Iran och Hizbullah hjälper syriska regimen

Enligt uppgifter från det amerikanska utrikesdepartementet, har USA bevis på att Iran hjälper regimen i Syrien att slå ned protesterna i landet. Kan det vara sant?

I samband med iranska presidentvalet kunde konstateras att Hizbulla i Libanon hade skickat tusentals anhängare till Iran för att skjuta mot demonstranterna. I början av protesterna i Syrien deklarerade både den iranska regimen och Hizbullah i Libanon att de stöder den syriska regimen med alla möjliga metoder. Så det är inte alls orimligt att dessa två parter gör allt för att den syriska regimen ska lyckas slå ned protesterna i landet.


Men trots det så fortsätter protesterna i Syrien. Syriska folket vill ha frihet och demokrati


Att Syriens president Bashar Al-Assad försöker lugna ner protesterna med hjälp av en amnesti för gripna ”som inte begått brott mot nationen och medborgarna”, kommer att misslyckas eftersom det styrande Baath-partiet och syriska regimens talesmän betraktar alla protester som anti-nationen och anti-medborgarna.

Den tidigare jordbruksministern Adil Safar som har misslyckats totalt med jordbrukspolitik i Syrien har nu av presidenten utsetts till en ny premiärminister.

Folkets problem i Syrien är inte tomma löften eller personbyten. Grundproblemet i Syrien är den syriska konstitutionen. Enligt konstitutionen ska landet styras av Baath-partiet som även utser en president.

Demonstranterna kallas för "det kriminella gänget”,enligt den syriska nyhetsbyrån.

Att syriska myndigheter får stöd från Iran och Hizbullah för att kväsa protesterna är egentligen ingen nyhet.

S-dubbelmoral fortsätter

Socialdemokraterna var mycket bestämda inför valet 2010 att de skulle aldrig låta Sverigedemokraterna ha avgörande i svensk politik. Vi har nu sex månader efter valet flera gånger sett att det var bara snack.

I går hade arbetsmarknadsutskottet sitt sammanträde. Under de sex månader jag varit med arbetsmarknadsutskottet har flera gånger de rödgröna haft egna möten. Jag har noterat att inte en enda gång hade SD bjudits in av oppositionsledaren Ylva Johansson (S) för överläggning.

Med hjälp av SD vill nu Socialdemokraterna skaffa sig majoritet i a-kassan genom att:
1- ändra villkoren för deltidsarbetslösa
2- arbetslösa under de första 100 dagarna inte behöver söka jobb utanför sitt yrkesområde

Ylva Johansson förnekar att hon har bjudit in SD-representanten på sitt rum, men Sällström (SD) säger till TT:
"Hon sade: Kom med. Jag blev förvånad, men hängde med gänget"

Man kan ställa sig följande fråga:
Varför ska SD-representanten gå in på Ylva Johanssons rum tillsammans med övriga rödgrönas representanter om Ylva inte skulle bjuda in honom? Han hade inte gjort tidigare så varför ska han göra det nu?

Gbagbo har gripits

Elfenbenskustens ex-presidenten Laurent Gbagbo har gripits. Nu äntligen efter flera månaders väntan kan den valde presidenten Alassane Ouattara tillträda presidentposten.

Fram till Gbagbos gripande uppmanade han sina anhängare att försvara honom. Han ansåg att han var den rätta presidenten. Han vägrade att erkänna sig besegrad efter presidentvalet.

Nu när han har gripits av president Ouattaras styrkor uppmanar han sina anhängare att sluta strida och lägga ned vapnen.

Nu ska han ställas inför rätta efter många månaders strider i landet.

Hans gripande borde vara en rätt signal till diktatorer som till varje pris vill sitta kvar vid makten.

Syriska regimen är på väg att tappa kontrollen

Den syriske presidenten Bashar Al-Assad har fullständigt missbedömt situationen i sitt land.
Hans politiska rådgivare Buthaina Shaban lovade för två veckor sedan att presidenten skulle lyfta bort undantagslagarna, att de politiska fångarna skulle friges, att pressfriheten skulle gälla och att dekret 49 (man får inte bygga, köpa eller sälja fastigheter, affärslokaler utan säkerhetstjänstens godkännande m.m.) skulle reformeras.

Dagen innan presidenten skulle tala till folket lovade vice presidenten Farouk Alshareh att presidentens tal skulle glädja det syriska folket.

Alla var nu hoppfulla över vad presidentens tal skulle komma att innehålla. Och så var det dags för presidentens tal. Han talade till parlamentarikerna och hans tal innehöll ingenting av det som lovades. Det Syriska folket stod, sa han, bakom honom och att de som protesterade var agenter och lakejer från Västvärlden. Han avslutade också med att säga: "Vi är beredda för strider".

Idag deltog tiotusentals demonstranter i 20-tals syriska städer.
Nu var besvikelsen stor och protesterna började i princip i hela landet.

Igår kom en dekret om att de 300 000 kurder som hade fråntagit medborgarskapet för 49 års sedan skulle nu få tillbaka sitt medborgarskap, men detta räcker inte. Kurdfrågan handlar inte bara om medborgarskap. Den hänger samman med demokratifrågan i Syrien. Det handlar om yttrandefrihet, pressfrihet, fria val, borttagande av undantagslager, flerpartisystem och mycket annat.

Regimen gör samma misstag som de i Tunisien, Egypten, Jemen och Libyen har gjort de senaste tre månaderna. Regimen i Syrien har tappat kontroll över situationen. Diktatorns fall är nära..

Kan Libyenfrågan lösas utan diktatorns fall?

Många börjar fråga sig:
Är det inte dags för eldupphör?
Är det inte bättre med dialog istället för krig?


Enligt min mening är det stadiet passerat nu. Diktatorn har styrt landet
i 42 år med ett järngrepp och Gaddafi kommer aldrig att frivilligt lämna ifrån sig makten.

Snarare borde man fråga sig följande:
Kan en lösning på Libyenkonflikten vara realistisk utan Gaddafis fall?

Nej. Jag tror inte att en lösning utan Gaddafis fall är en bra lösning.
Hur ska han kunna vara kvar med tanke på hans syn på massprotesterna.

Kan man färlita sig på honom när han säger:
"Vi ska jaga de från stad till stad, från by till by, från gata till gatan och från hus till hus".

Nej det är dags för den tredje dikatatorn att falla. Frågan är om Gaddafi blir den tredje eller om Jemens diktatorn Ali Saleh försvinner först.

Ja till sanktioner mot icke-demokratiska Nordkorea

Nordkorea har alltid fört en konfrontations politik mot omvärlden. Här är det några exempel:
- Provskjutningar av missiler
- Test av långdistansrobotar
- Underjordiska provsprängningar av kärnladdningar
- Utveckling av robotprogram m.m.

Nordkorea är en totalitär stat och är en av de mest slutna stater som finns. Yttrandefrihet saknas helt för medborgarna. Fångläger, fängelsestraffar, tortyr, förtryck, repressalie mm
tillhör vardagen.

Vi har alltså att göra med en regim som förtrycker sina egna medborgare, som utgör ett hot för grannländerna, som bevisligen säljer teknik, kunskap och kompetens till andra diktatorer i världen och som utgör en fara för världsfreden. En sådan regim måste bemötas kraftfullt

Sanktionerna är därför helt nödvändiga för att tvinga Nordkorea till icke-spridningsavtal och respekt för mänskliga rättigheter

Texten är delvis hämtad av mitt anförande idag i riksdagens debatt om sanktioner mot Nordkorea.

Lärlingsutbildningar är rätt åtgärd

Tack vare lärlingsutbildningar och folkpartiet har nu de elever som var skoltrötta eller som inte var motiverade att läsa vidare på gymnasiet, möjlighet att skaffa sig ett yrke de kan vara stolta över.

Det här kom fram mycket tydligt i samband med mitt studiebesök på Högbergsskolan i Tierp där jag träffade både elever som går på lärlingsutbildning och lärare.

Kontakt mellan skolan och industrin har under tiden stärkts. Lokala råd (yrkesråd och programråd) fungerar mycket bra i Tierp.

Värnskatten att vara eller icke vara?

Många frågar sig om det är rimligt med värnskatten?

Värnskatten (5% extra statlig skatt) enligt min mening är mer skadligt än man tror.
Man ska vara motiverad för att utbilda sig, att ta mer ansvar, att arbeta mer, att ha mer i plånboken, att känna uppskattning m.m.

Värnskatten för mig är ett straff för den som vill arbeta mer eller vill vidare utbilda sig, eller vilja ha mer ansvar. Det är precis var det handlar om.

Varför ska det sticka i ögonen om man är höginkomsttagare?

Nej. Det är dags för alliansregeringen att avskaffa värnskatten som infördes under 90-talet då Socialdemokraterna hade regeringsansvaret. Vi ska öka stimulans för mer arbete, hög inkomst, mer utbildning och inte ha fler hinder för den som har ett jobb och vill utveckla sig.

De rödgröna och SD sviker småföretagarna

Idag behandlar riksdagen regeringens skrivelse En förnyad arbetsmiljöpolitik med nationell handlingsplan för 2010-2015. De rödgröna och SD gör en gemensam sak och vill få igenom två krav:
Det första är att det ska ställas krav i enlighet med svenska kollektivavtal vid all offentlig upphandling. Det andra är kravet om lag om sluten kontanthantering i detaljhandeln.

Krav på kollektivavtal stänger ute många företag från att kunna offerera varor och tjänster till det offentliga. Det blir omöjligt för familjeföretag eller lokala små producenter som inte har kollektivavtal att få sälja närodlade livsmedel till skolor och äldreboenden.

Alliansen anser självklart att det är viktigt med arbetsmiljöaspekten vid kontanthantering. Arbetsmarknadens parter och branschorganisationer arbetar sedan flera år aktivt med att finna rimliga lösningar på kontanthantering, men det är inte rimligt att lagstifta om helt sluten kontanthantering, som gör det omöjligt för torghandel, kiosker, caféer med flera att klara dessa krav. Det är ett orimligt krav för oss. Vi anser tvärtom att villkoren för företagen ska förenklas och förbättras inte försämras. Vi behöver fler företag - inte färre!

Är tystdiplomatins dagar förbi?

Sveriges utrikespolitik har sedan 60 talet varit framgångsrik tack vare dels tystdiplomati och dels alliansfrihet. Det var en effektiv, nyanserad och balanserad utrikespolitik under kalla kriget. En politik som fick gehör och dessutom var respekterad.

De senaste 10-15 åren har vi däremot sett dels passiviteten i det vi har kallat tystdiplomati och dels misslyckanden. Trots alla försök i tystdiplomatins namn har Sverige (och flera utrikesministrar) exempelvis misslyckats i fallet "Davit Isac" att få honom fri från eritreanskt fängelse.

Mot diktaturregimer fungerar inte tystdiplomati. Snarare tvärtom, den tysta politiken utnyttjas av dessa regimer för inhemsk bruk och propaganda.

Demokratiseringsvågen de senaste veckorna i Nordafrika och Mellanöstern kräver en effektivare och tydligare utrikespolitik av Sverige. Valet borde vara lätt att stödja folkets vilja framför diktatorernas smala intressen. Det gäller att vara tydlig och skarp i kritiken mot alla krafter och regeringar som kränker mänskliga rättigheter.

Tystdiplomatins dagar borde vara över för Sveriges del.
Det är dags för Sveriges utrikesminister att inse detta.

Patientsäkerhetslagen ställer krav på kommunikation

Sedan 1 januari 2011 ställs krav på ökad information till patienter och anhöriga. Informationen är en del av själva patientsäkerhetsarbetet.

Enligt den nya patientsäkerhetslagen ska vårdgivaren i samband med en vårdskada informera patienten om själva skadan och om vilka åtgärder man tänker vidtaga.

I en ny upplaga av Socialstyrelsens handbok "Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig" behandlas bestämmelserna med hänvisning till den nya lagen.
En handbok för vårdgivare, verksamhetschefer och personal.

Det gäller skyldigheten att
* ge patienten individuellt anpassad information
* ge patienten möjlighet att välja behandlingsalternativ
* ge patienten med livshotande/allvarlig sjukdom förnyad medicinsk bedömning

Även andra bestämmelser har flyttats över till patientsäkerhetslagen. Det gäller bl.a. bestämmelsen om att hälso- och sjukvårdspersonalen ska särskilt beakta barnets behov av råd, stöd och information, om till exempel barnets förälder har en psykisk funktionsnedsättning.

Dessutom finns en del tillägg vad gäller ”Patientens självbestämmande" och ”Journalföring, sekretess och informationssäkerhet”.

Den nya patientsäkerhetslagen ska förhoppningsvis skapa rutiner, processer och strategier för ökad patientdelaktighet

Massakrer i Libyen kan inte ursäktas

Folkets seger i Tunisien och Egypten fortsätter att inspirera på andra länder i Nordafrika och Mellanöstern. Jemen och Algeriet stod på kön (trodde många), men oppositionen i Libyen överraskade liksom oppositionen i Marocko. Ingen vet egentligen var det kommer att sluta någonstans i Mellanöstern och Nordafrika.

2011 kommer att gå till historien som det år där folket i arabvärlden trotsade sina diktaturregimer och tvingade dem på fall.

Europeisk utrikespolitik, enligt min mening, hänger inte med utvecklingen i området. Man går till och med så långt att man börjar ifrågasätta folkmassornas protester, syfte och mål.

Det som pågår idag i Libyen är ett illdåd som inte kan ursäktas. Saker och ting måste kallas vid deras rätta namn. Att regimen sätter in stridsflyg mot demonstranterna måste fördömas av alla demokratiska krafter. Att utsätta flera kvarter i huvudstaden Tripoli för beskjutning av regimens flygplan är oacceptabelt. Det som pågår i Libyen är inget annat än massaker. Ögonvittnen talar om afrikanska legosoldater som skjuter mot befolkningen för att till varje pris låta Gaddafi och hans regim sitta kvar vid makten.

Jag lyssnade i natt på Gaddafis son, Sayf al-Islam (som är tilltänkt arvtagare)som höll ett mycket hotfullt tv-tal och lovade blodbad på gator och torg. Gaddafi själv är tyst och har inte synts men det ryktas att han har redan flytt till Venezuela.

Frågan är: Vilket land står nu på tur? Jemen? Algeriet? Marocko? Jordanien? Syrien? Bahrain? Iran? eller ....