EU-migranter behöver en långsiktig lösning

Vilka behov har EU-migranter? Hur ofta ger man pengar till tiggare? Tycker man synd om dem? Vad är vår syn på EU-migranter? Hur ser man på de som är passiva eller spelar musik och som då och då får en slant jämfört med de som är aktiva som tiggare? Frågorna är många och allt för ofta saknas tydliga svar. Att människor (unga som gamla, kvinnor som män, friska som sjuka) tar sig hit från andra EU-länder och börjar tigga för att få ett bättre liv ifrågasätts av många. Många går till och med så långt att de ifrågasätter den fria rörligheten inom EU. Det är klart att vi alla blir illa berörda när vi ser EU-migranter i höstens kyla sitta utomhus utanför stora varuhus eller bor utomhus under mycket svåra förhållanden. Vi ska självklart utgå från att ansvaret för dessa EU-medborgare ligger i första hand hos deras hemländer. Man hör talas ofta om Rumänien och Bulgarien. Vi får dock inte glömma att EU borde göra mer. Vi liberaler får aldrig vara tysta och acceptera det som vi ser eller märker att människor lever under oacceptabla förhållanden i vårt land eller till och med bor nära oss på samma gata eller kvartär. Förbud mot tiggeri är inte lösningen på problemet. Att inte hjälpa tiggarna eller låta dem avhysas är inte heller någon långsiktig lösning. Att riva deras läger eller skicka dem tillbaka till hemländer kommer inte att lösa problemet. Vi får inte ge upp. Regeringen måste fortsätta med dialogen och pressa deras hemländer och/eller via EU sätta tryck på Rumänien och Bulgarien att ta hand om sina medborgare. Sjukvårdsräkningar, boendekostnader och andra kostnader som är förknippade med EU-migranterna ska självklart krävas av deras hemländer. I avvaktan på en långsiktig lösning måste regeringen vidta nödvändiga åtgärder så att människor får tak över huvud, få medicinsk behandling vid behov och ett hyfsat bra omhändertagande. Att varje stad eller region har sin egen lösning för problemet räcker inte. Det är en nationell angelägenhet.